Dagbok 2011

december 2011 

Ingen kan göra allt men alla kan göra något.

Det ligger mycket i det.

Antalet volontärer i Sverige ökar, läste jag nyligen, och många verksamheter är beroende av ickeavlönade för att klara sig. Dessutom säger volontärerna själva att de får så mycket tillbaka.

Det är en tilltalande tanke att alla kan göra något även om man inte har så mycket pengar.

Har man råd så gör även en liten summa skillnad för t.ex. BRIS, Cancerfonden eller WWF, men det finns olika sätt att ge:

Du kan ta dig tid att ringa någon du vet skulle bli glad för ett samtal, skänka bort barnens urvuxna kläder, be en bön för någon eller skicka healing till någon som behöver och vill ha.

Eller bestäm dig för att en hel dag försöka tänka kärleksfulla tankar och inte låta något eller någon göra dig upprörd. Sådant gör också skillnad.



 26 oktober 2011

Tänk om vi kunde få hjälp för alla våra åkommor på ett och samma ställe.

Tänk om vi dessutom kunde få det på olika sätt, beroende på vad som passar just dig bäst, t.ex. akupunktur, Rosenmetoden, samtalsterapi osv.

Nyligen läste jag om en vårdcentral i Norge som var ett gott steg mot detta. Där kunde man få prova t.ex akupunktur först vid bihåleinflammation istället för antibiotika, men om det inte funkade så fick man penicillin. Andra åkommor kunde behandlas på samma dag hos flera terapeuter med olika kompetens, allt för patientens bästa. På så vis tror jag att man fortare blir frisk.

Akupunktur har blivit allt mer accepterat och erbjuds vid förlossningar som smärtlindring, liksom på vissa vårdcentraler vid t.ex. värk och inflammationer, och mot migrän.

Svårdiagnosticerade sjukdomstillstånd anser många läkare har en psykologisk orsak. Så kan det kanske vara, men symptomen och besvären finns ju där ändå.  Alla människor behöver bli bemötta respektfullt och få hjälp, och inte bara antidepressiv medicin eller remiss till kurator i bästa fall. Då skulle en samlad expertis under samma tak vara fantastisk.

I går läste jag att Socialstyrelsen säger ja till en läkare som praktiserat healing, och låter honom behålla sin läkarlegitimation. Healing i kombination med annan medicin förekommer redan vid sjukhus i Tucson, USA, och i flera andra länder och så vitt jag förstår har de kunnat bevisa dess effekt.

Jag tror vi är på god väg att se människan som något större än enbart hennes kropp och då behövs andra behandlingsmetoder tillsammans med skolmedicinen.

Så tänk den dag vi kan gå in till läkaren och bli sedda som den mångfacetterade energi vi är och inte skilja kropp och själ åt.

Allt hör ihop!



3 oktober 2011

För ett år sedan satt min mamma, syster och jag och vakade vid pappas sida på sjukhuset. De första dagarna trodde vi att allt skulle bli bra, men pappa vaknade aldrig och till slut stängde läkarna av all livsuppehållande behandling. Vi satt där och bara väntade. Ibland var det så plågsamt att se och höra hur tungt det var för honom att andas, att jag bara önskade att han skulle få lämna kroppen. Samtidigt ville jag inte släppa honom…

För många år sedan, när jag inte längre kunde hålla min medialitet i schack, så uppmuntrade pappa mig (och stod för kostnaden!) att gå kurser hos ett medium och lära mig öppna, stänga av och kommunicera. Han var så intresserad och tyckte det var fantastiskt när jag kunde länka med vänner och släktingar som gått före. Jag fick även träna upp min healingförmåga på honom, och han utbildade sig till kinesiolog och massör. På så vis fick vi en extra djup samhörighet genom vårt gemensamma intresse.

Jag är övertygad om att det bara är kroppen som dör. Själen lever vidare och därför kan vi kommunicera med ”döda”. Sorgen efter pappa är som ett stort svart hål som inte tar slut, trots att jag vet att han lever kvar fast i en annan form. Jag undrar hur alla som inte tror detsamma klarar en förlust, när jag som tror och vet sörjer och saknar så… Allt måste te sig helt meningslöst. Det ledsamma är att jag inte kan länka för mig själv. Det funkar helt enkelt inte. Jag känner närvaron och vet vem som är med mig, men kan inte höra vad de säger. Trots allt är jag tacksam att jag känner närvaron, och mitt i mörkret ser jag hur allt ändå har en mening: Det är tack vare pappa som jag idag kan känna att han är med mig! Det är jag oerhört tacksam för.



11 september 2011



När man tror på reinkarnation och karma, att vi planerar detta liv för att lära oss vissa saker och om vi inte gör det så följer det med oss till nästa liv, så blir saker vi säger och gör viktiga. Att bara reagera reflexmässigt funkar inte utan vi har en tanke bakom och försöker se allt i ett större perspektiv. En jobbig situation blir en lektion i något vi ska lära oss. Detta är inte enkelt alla gånger. Ingen är perfekt och det är okey. Men för att hålla kvar bilden av hur vi vill vara och leva så behöver åtminstone jag påminnelser och hjälp på traven.

Jag fick en bok av min pappa som jag läser i så gott som varje dag: ”Att öppna inre dörrar” av Eileen Caddy. Det är en bok med en text för varje dag hela året. Även om jag inte håller med henne i allt så är det en bra start och avslutning på dagen att läsa dagens text. Ibland läser jag bara rubriken men oftast alltihop. Sedan får texten följa med i mitt hjärta under dagen. Om du inte vill köpa boken så gå in på: http://www.findhorn.org/inspiration/ Där kan du också få ”Dagens ängel”. Idag fick jag ”relaxation” …

Vissa dagar går jag istället in på: http://www.goddessflight.com/angels/angel_affirmations.html och läser dagens änglakort. Sedan låter jag det följa med mig resten av dagen. Innan jag somnar så återknyter jag till änglakortets budskap.Det är ett av flera sätt för mig att hålla mig på den väg jag vill gå, men ibland halkar av.

Att ge sig själv en liten stund att bara vara stilla är effektivt. En del kallar det att meditera. Först kanske tankarna far hit och dit och allt är kaos, men så stillnar allt och du kan tänka färdigt din tanke, eller bara vila i lugnet. Under några månader så mediterade jag varje dag över vad dagen ville göra mig uppmärksam på. Jag skrev även ner det som kom till mig (och nu håller jag på att sammanställa det i en bok! ) Alla sätt för att påminna oss om vår väg är bra!

Hur gör du för att hålla rätt kurs? Maila mig gärna!



29 augusti 2011

Ibland är det svårt att hålla fokus. Det är lätt hänt att åka av vägen bildligt talat och komma in på småvägar som inte leder dig dit du vill. Kanske får du intressanta upplevelser där, kanske går du vilse. Ditt fokus är borta. De flesta av oss tror jag har en bild av hur vi vill vara. Vi vill leva ett andligt rent liv, men hur? Då kan vi behöva hjälp på vägen.

Deepak Chopras bok ”Livets 7 andliga lagar, en praktisk vägledning om att uppfylla sina drömmar” har hjälpt mig. Bara titeln lockar ju, eller hur. Han föreslår att man fokuserar på en lag varje dag, med början på söndagen. Jag tror att just repetitionen varje vecka är bra. Det blir som en fördjupning av vårt fokus. Förra gången jag skrev här så pratade jag om hur det vi tänker manifesteras och sprids. Tänk hur många människor i världen som läst denna bok och fokuserar på en lag varje dag. Varje människa är betydelsefull och gör skillnad!

Söndag: Lagen om oändliga möjligheter.

Måndag: Lagen om att ge.

Tisdag: Lagen om Karma, eller orsak och verkan.

Onsdag: Lagen om minsta ansträngning.

Torsdag: Lagen om avsikt och önskan.

Fredag: Lagen om oberoende.

Lördag: Lagen om Dharma, eller livets syfte.

För att få en fullständig inblick i Chopras tankar så läs boken, eller besök hans hemsida http://www.chopra.com/sslos

På hemsidan finns, på engelska, en kort förklaring till varje lag och förslag på hur vi kan fokusera på den. Även om du inte har för avsikt att ha detta som fokus varje dag, så läs gärna boken! Den sätter igång intressanta tankar.



10 augusti 2011

Det finns ett talesätt som säger att ett leende smittar.

Det stämmer faktiskt. Prova att le och föreställa dig hur du utstrålar glädje och kärlek när du är och handlar eller går på stan nästa gång. Du kommer att få en massa leenden tillbaka och plötsligt har du hamnat i en positiv spiral. Du drar till dig mer av det du fokuserar på. (Du har väl läst The Secret av Rhonda Byrne? Eller någon av de andra böckerna som handlar om samma sak). Plötsligt är det möjligt att du känner dig vackrare, mer självsäker eller någon annan angenäm känsla. Din gång blir spänstigare. Det blir som en dominoeffekt av positiva upplevelser, bara för att du bestämde dig för att dela med dig av ditt leende.

Tänk då om personen du log emot också började le, och blev så glad att han eller hon fortsatte le mot dem han mötte…

Du har säkert varit med om eländiga dagar då allt går åt skogen. Du vaknar ”på fel sida” och allt går fel. Det blir nästan så att du faktiskt förväntar dig att allt ska gå galet. Dominoeffekt det också, men i en riktning som vi inte mår bra av. Det är som när vi i förkylningstider tänker att vi verkligen inte får bli sjuka. Just nu hinner vi inte med att bli sängliggande och snuviga, men så vips blir vi det ändå. Tanken manifesteras.

Prova istället att smitta omgivningen med ett leende och se hur det sprids. Du kan påverka världen!



17 juni

Sommar. Semestertid.

Vad är semester för dig?
Återhämtning, säger många. Att umgås med familj och vänner.
Vad är återhämtning? Samla energi kanske. Ta allt i sin egen takt och slippa skynda… Resa och få nya intryck.
En ny form av semesterresor har vuxit fram: På resmålet arbetar man med något biståndsprojekt, t.ex. planterar skog, bygger skolor eller något annat nyttigt. Resan blir en upplevelse och samtidigt gör man något gott.
F
ör många är nog semester att ha tid att göra det där man alltid längtar efter men inte alltid hinner, eller kanske inte kan göra pga. klimatet resten av året. Segla. Plocka bär. Ha sovmorgon. Sitta ute sent på kvällen tills myggen kommer.
Min trädgård är avkoppling för mig. Jag älskar att rensa ogräs, gräva nya rabatter, sätta frön och skörda egna grönsaker, örter och blommor. Medan jag ligger på alla fyra kan tankarna flyga fritt medan händerna jobbar. Underbart!

Vad är semester för dig?

19 maj

Jag känner mig otillräcklig. På flera plan. Dels med vardagsbestyr, men kanske främst som medmänniska/mamma/fru mm.
Trots alla hjälpmedel så verkar min tid inte räcka till, och jag är nog inte unik. Jag har tvättmaskin, (en stor som sväljer det mesta dessutom,) diskmaskin, kan betala räkningar via datorn, har ett bra mobilabonnemang som inte ruinerar mig trots att jag ringer en hel del när jag ändå sitter i bilen. Min simultankapacitet är rätt bra, men jag vet inte om det är så bra egentligen. Det strider mot allt jag strävar mot: Att vara närvarande i nuet. Samtidigt gillar jag att vara effektiv, och jag önskar alltid att jag ska få en stund över. Eller hinna med allt jag vill. Det gäller nödvändiga såväl som roliga saker, som att ringa det där samtalet eller ta den där fikan. Känner du igen dig?

Jag har redan prioriterat bort mycket och stryker nästan inga kläder och absolut inte lakan, dammsuger bara när dammet på golvet liknar en heltäckningsmatta, gör storkok med middagar och fryser in och en massa annat supereffektivt. Jag prioriterar att vara med mina barn och min familj, att vara delaktig i skolarbete, kompisar och annat viktigt. Så gott det går. Ändå känns det inte som om det räcker.
Ingen har klagat och då borde jag anta att alla är nöjda och glada. Det handlar nog mer om mina egna tankar och önskemål om vad jag vill räcka till för.

En dag när jag funderade extra mycket över min känsla av otillräcklighet så läste jag Tomas Sjödins krönika i GP. Han är präst och har mist två av tre barn, och har mycket klokt att säga. Dessa ord, som jag klippte ut, är värda att reflektera över.

”Man behöver inte räcka till. Det räcker att man finns till. Allt utöver det är bonus.”



9 maj

Det är lätt att gå igång på en snål person, bildåren som sniker före i bilkön eller kollegan som alltid tar för sig.

Debbie Ford är författare, kursledare och föredragshållare. Hon menar att vi projicerar våra egna oönskade egenskaper på andra. Det vi retar oss på hos andra är egentligen sidor hos oss själva som vi ogillar. Det är sällan vi är medvetna om det, men vi vet att känslorna inte är önskvärda och tror att det är något fel på oss. Jag är inte värd något, det är något fel på mig... Debbie Ford kallar de mörka känslorna för vår skugga. Istället för att dämpa känslan ska vi ta fram den och tänka att den är en gåva till oss. Ohövlighet, avund, lättja, skuld, sorg, vrede osv. är alla gåvor. Skuggan innehåller kärnan till vem du är. Öppna hjärtat för Gud, eller vad du kallar ursprungskällan, sluta döma och fundera istället på hur du ska få in mer ljus och kärlek i varje del av dig. Om vi trycker undan våra skuggor, så kommer de upp vid de mest olämpliga tillfällen och begränsar oss. När vi tar fram, ser och accepterar våra skuggsidor så kan vi helas. Ta skuggan som en gåva som leder dig mot ljus och kärlek. Mot känslomässig frihet.

På Debbie Fords hemsida kan du få en gratiskurs i "The 21-Day Consciousness Cleanse."
Där finns också böner, affirmationer och korta meditationer, allt på lättbegriplig amerikanska.

http://www.debbieford.com.
http://www.thefordinstitute.com/

För att läsa mer, klicka
häreller gå in under mina länkar.

14 april

För något år sedan berättade min vän Lena om Ho´oponopono, en hawaiiansk helandeprocess. Sedan dess har jag stött på den lite varstans och vill nu dela den med dig!

En hawaiiansk terapeut arbetade på ett sjukhus för kriminella, mentalt sjuka patienter. Innan han kom dit var patienterna mycket utåtagerande och personalen sjukskrev sig eller sa upp sig efter mycket kort tid. Då dr. Ihaleakala Hew Len började där, så träffade han inte patienterna utan läste bara deras journaler. Ändå tillfrisknade de anmärkningsvärt!
Dr. Len säger att de flesta accepterar att vi har ett ansvar för oss själva, vad vi säger, gör osv. men han menar att det inte räcker. Vi har ansvar för allt, terrordåd, diktatorer, ekonomin mm. Eftersom det finns i ditt liv är det ditt ansvar.

"Det visar sig att älska sig själv är det mest storslagna sättet att förbättra sig själv, och allt eftersom du förbättrar dig själv, så förbättrar du din värld.”

Hur gjorde han då patienterna friska? Jo han upprepade nedanstående fraser om och om igen. That´s it!

* I love you
* I´m sorry
* Please forgive me
*Thank you

När du hamnar i en situation du inte gillar, eller ser och hör något hemsk, så prova att säga det om och om igen!
Det låter konstigt enkelt, men det är värt att pröva.
Trots allt är det nog inte alltid så lätt...


1 april

I torsdags fick jag ett mail med en vädjan att sända böner (energi) till det radioaktiva vattnet i Japan, för att rena det. Det ursprungliga mailet kom från Masaru Emoto, som har skrivit fantastiska böcker (bl.a. Vattnets dolda budskap) om hur kärlek och snälla ord gör att vattnet formar underbart vackra stjärnor av sina molekyler, medan elaka ord eller viss musik ger ofullständiga, trasiga molekyler. Det går alltså att påverka vattnet . Så klart. Även om klockslaget för just denna manifestation har passerat så är det en bra idé. Tänk vilken energi det blir när många samtidigt går ihop och ber för något! Ett plus ett blir inte längre bara två, utan när det gäller energi så mångdubblas det .

Det vi fokuserar på får vi mer av. Både det vi vill ha, och det vi inte vill… Det betyder att om vi t.ex. går och tänker ”Jag får inte bli förkyld nu” så är risken stor att vi blir det. Universum uppfattar inte ordet ”inte”. Prova att vända på saken: ”Jag känner mig frisk och stark”.

Detta är inget nytt. Det har skrivits en massa böcker i ämnet, t.ex. ”The Secret” av Rhonda Byrne. Jag tror visserligen att vissa saker och svårigheter SKA vi gå igenom detta jordeliv, men kanske inte allt. Om man är i en svacka kan det kännas oöverstigligt svårt att tänka positivt, men börja med att manifestera något litet, som en övning. Övning ger som bekant färdighet. Det kan vara att manifestera att det kommer ett värmande mail eller brev, eller att  boken jag skulle behöva läsa just nu plötsligt kommer till mig. Även om det kan vara svårt att tro att det fungerar, och ännu svårare att förstå hur det kan fungera, så överlämna det åt universum. Bara fokusera på det du önskar. Prova!

Hör gärna av dig och berätta gärna om dina goda exempel!



25 mars

Har du märkt att ”alla” pratar om andlighet på ett mycket mer öppet sätt än för några år sedan? Förut var detta något småskumt och flummigt, men min upplevelse är att allt fler tror på att det kan finnas saker trots att man inte ser dem, t.ex. ett liv efter detta eller att healing kan fungera. Allt fler verkar dessutom ha egna upplevelser och får därigenom ett behov att prata om dem med andra. Jag blir inte längre förvånad när människor plötsligt berättar om de t.ex känt av en död släktings närvaro. Däremot blir jag glad. Det härliga är att många gör det på jobbet, i kompisgänget osv. där de egentligen inte kan vara säkra på responsen, men de berättar ändå, och det är alltid någon mer som varit med om något liknande.

Alla TV-program, såsom Det okända, Medium och Förnimmelse av mord, bidrar säkert till öppenheten och nu finns det dessutom en tidning, Nära, som ges ut av två kända medium. Det intressanta är att allt kommer så rätt i tiden. Välutbildade personer träder fram och vittnar om att livet inte tar slut för att kroppen dör, t.ex  Dr. Michael Newton, som har doktorerat i ” Counseling Psychology” och är hypnosterapeut. Hans klienter berättade inte bara om tidigare liv under hypnosen, utan även om livet på andra sidan. Två av hans böcker finns nu på svenska:  Själarnas resa : fallstudier om livet mellan liven och Själars öde.(Se länk till hans hemsida under mina länkar!)

Man kan ju fundera på vad andlighet egentligen betyder. För mig är nog den bästa definitionen att det är hur jag lever och förhåller mig till allt. Om vi alla kommer från samma källa och aldrig dör utan bara byter energiform, så öppnar det bokstavligt och bildligt talat nya världar…

Vad är andlighet för dig?




14 mars 2011

Det går att börja om. Hela tiden. Varje dag. Till och med varje minut.

Då pratar jag inte om att sådant som att jag vill sluta äta godis men tar en chokladbit till och bestämmer mig för att sedan sluta efter den. Eller tja, varför inte?

Jag menar att vi inte ska döma oss själva för hårt, så länge vi verkligen har viljan att förändras och så länge vi aktivt försöker, även om det ibland går sådär…

Jag vill tänka kärleksfulla tankar.

Jag vill finnas där för den som behöver.

Jag vill se det vackra i allt och alla.

Jag vill köpa rättvisemärkt, ekologiskt och miljövänligt.

Jag vill blunda med öronen när det vankas skvaller.

Men ibland så blir det inte så. Utan att komma med en massa ursäkter, så lyckas jag helt enkelt inte. Det är inte kört för det.
Därför börjar jag om när det behövs. Eller fortsätter sträva efter min intention. Det beror på hur man ser det. För mig är det inte ett misslyckande utan en mycket medveten strävan efter att nå mina mål.

Så låt oss börja om, så ofta som det behövs!

Ljus och kärlek till er alla!



6 mars 2011

När är sedan?

Just nu är det mycket på jobbet, med sedan…

Jag ska bara laga middag och hänga tvätten, men sedan…

Vi längtar efter våren, efter semestern, efter mer egentid. Vi längtar efter mer tid med familjen, efter balans mellan jobb och fritid, efter helgen,  efter den där roliga kursen.

Men nu då? Vad har vi just nu som vi faktiskt trivs med? Vad gör vi för att nuet ska vara bra, kanske till och med toppen, och inte bara en transportsträcka till det där diffusa ”sedan”?

Mindfulness. När jag planerar veckan, så planerar jag veckan. När jag sitter på trappan i solskenet och fikar, så sitter jag på trappan och fikar.

Ta ett djupt andetag.

Här är nu. Nu är här.




28 februari 2011

Vilken härligt respons jag har fått på min hemsida!

Det känns härligt och jag är verkligen glad för att ni hör av er med era tankar och funderingar. På  så vis blir det ett sorts samtal,  om än i cybervärlden. Min förhoppning är ju att ni som hittar hit ska finna något som berör just er. Ett forum där vi utbyter erfarenheter och tankar.

Så nu sitter jag här och känner mig lycklig och glad för all positiv kritik jag har fått.

För visst är det så att vi får energi av att bli bekräftade! Utmaningen är att inte bli hängig om komplimanger och annan bekräftelse uteblir. Självförtroende och framför allt självkänsla är något som varit på tapeten ett tag. Att känna att man duger som man är, utan prestationer. Men jag tror att världen blir en smula bättre av komplimanger av alla de slag. 
Prova på medmänniskor runt omkring dig, t.ex:
 * att du blir glad att kollegan redan satt på kaffe till rasten
 * beröm någon som du tycker är en bra lyssnare för att det känns så bra att prata med honom eller henne.
 
 Det är roligt att se hur förvånade och glada alla blir. Stämningen blir så positiv. Att sätta ord på det som är bra, är bra!

 Jag läste nyligen en krönika som handlade om superlativ på Facebook. Alla medelålders kvinnor får kommentarer att de är ”snyggon” där, enligt krönikören, som var less på överdrifter. Om någon skrev att han eller hon skulle ta sig ett varmt bad blev omgivningens svar: ”Det är du värd”. Hon tyckte att minsta sak förstorades. Blir orden innehållslösa till slut? Måste vi ta i lite mer än förra gången? Gränsen till överdrift är hårfin.  Jag vidhåller fortfarande att positiv feed back gör världen lite bättre, men visst ska det vara ärligt menat!



21 februari 2011

Att må bra/vara lycklig/tillfreds. Hur gör man då? Frågan skickade jag ut för ett tag sedan.

Några tips jag har fått är:

·         Att träna (motionera)

·         Goda relationer

·         Att känna inåt, till min innersta kärna av ljus och kärlek

·         Att ha haft ledsamheter och motgångar i livet gör att man därefter uppskattar saker annorlunda. Man uppskattar ”småsaker” och ”självklarheter” på ett annat sätt sedan.

·         Göra saker som man tycker om (rida, dansa…)

 

Det finns säkert ännu fler tips. Som jag nyligen skrev så försöker jag att avsluta varje dag med att tänka på vad jag är nöjd med från dagen och vad jag är glad över. Det är ett sätt att känna mig mer tillfreds, att påminnas om det som jag redan har. Det är lätt hänt att önska sig en massa och kanske känna att en del är ouppnåeligt. Då är det bra att titta på vad vi faktiskt redan har, eller vad vi är bra på! För mig, och troligen för många andra också, så är glädje/välbefinnande/lycka mm. inte en bestående känsla eller tillstånd. För att hålla kvar känslan, eller locka fram den på nytt, så måste den ständigt matas. Gång på gång. Att därför ta reda på vad just du mår bra av, är oerhört viktigt, så du får in mer sådant i livet.






12 februari 2011

Är det så för dig också att det är lättare att hålla fast vid trista/ledsamma/negativa tankar än roliga/glada/positiva? Så fort jag blir trött så märker jag att tankarna förändras och allt blir mycket mörkare. Så för mig är regelbundna stunder av vila nödvändiga (om än ibland jättesvåra att få in i schemat). Annars tar de negativa tankarna lätt över, och faktum är att allt jag gör går sämre än om jag mår bra. Jag har dessutom väldigt dåligt minne.
Saker som jag känner mig nöjd med och det som varit bra under dagen försvinner lätt i glömska vid sådana tillfällen. Därför brukar jag avsluta dagen, när jag har lagt mig, med att i huvudet ta fram saker som jag tycker att jag klarat av bra under dagen. Det kan vara att jag äntligen hann klart med det där jag låg efter med, att jag lyckades storhandla trots att jag var så trött och inte hade någon inspiration till att hitta på middagar eller att jag kunde behålla lugnet trots att mina barn testade mina gränser. Jag rabblar upp allt möjligt som jag tycker att jag klarat av bra och saker som varit bra under dagen (god mat i matsalen, en stunds solsken, inga bilköer...) och känner tacksamhet för det.
På så vis somnar jag lättare med ett positivt sinne, mår bättre och förhoppningsvis sover jag lugnare då. Även då jag har utmaningar som verkar olösliga så gör jag detta, men för att utmaningen/dilemmat inte ska ligga och gnaga i minnet så ägnar jag först tankekraft åt det, tills jag känner att jag inte kan göra mer nu, och avslutar sedan med allt bra under dagen och känner tacksamhet. (Om inte annat så kan man ju vara glad för att denna usla dag äntligen är slut...)
I flera böcker har jag läst rådet att skriva tacksamhetsdagbok, men jag kanske är för lat. Det blir bara inte av. Det skulle säkert vara underbart att ta fram dagboken en dyster kväll, men det funkar inte för mig. Det måste vara enkelt om jag ska fortsätta med övningen, och att bara ligga och tänka på bra saker är lagom svårt på kvällen, tycker jag. Framför allt så känns det bra!

Har du några tips för att låta de positiva tankarna ta störst plats?




5 februari 2011

Vad är lycka?
Går det att vara lycklig jämt?
Detta är något jag funderar mycket över. Kanske är det som Alfons Åbergs farmor säger: Man kan inte ha roligt jämt, för då vet man inte att man har roligt.
Kanske är det så med lycka. Jag tror att jag hellre vill vara tillfreds och däremellan uppleva stunder av lycka och "flow", då allt känns som det går min väg. Lycka känns för mig som en kortvarig känslotopp, något jag upplever då och då men inte kan hålla kvar hela tiden. Att vara tillfreds är lycka i miniformat men inget att förakta! Visst är det skönt att känna sig nöjd och rofylld, lite småglad och förnöjd.
Jag känner mig tillfreds och kanske lite lycklig när jag får en kram av mina barn, när våra katter kryper intill mig och kurrar, när jag gjort något för någon, när jag dammsugit fast det tog emot innan jag satte igång... Hur är det för dig?
Har du också märkt att när du tänker lite extra på något, så möter du det överallt? När jag skulle få barn och tänkte köpa barnvagn, så såg jag olika modeller överallt. Just nu när jag funderar lite extra över lycka, så snubblar jag över lyckobloggar och TV:program som handlar om lycka. (Kolla in mina länkar!)
En stor utmaning för mig i detta liv är att träna mitt tålamod. Jag får ofta höra att jag är så tålmodig, men det kommer inte av sig själv, utan jag får jobba med mig själv hela tiden. I stunden tycker jag inte att "det är vägen som är mödan värd" utan vill nå resultat FORT.
Då är det skönt att skapa något; rensa ogräs, gräva en rabatt, plantera ett träd, sy en ny gardin, göra ett halsband... Det blir ett ganska snabbt resultat och det tycker jag är skönt ibland. Dessutom märker jag att när jag gör sådana saker så kommer jag in i flödet och känner mig lycklig! Mindfulness i högsta grad. Här och nu. Händerna jobbar och tankarna kan komma och gå, men för det mesta är de just här och nu i det jag gör. Det rensar huvudet skönt. Det är så mycket jag vill och då är det skönt med korta mål och tydliga resultat för sedan har jag bättre tålamod att ta itu med större och svårare saker. Som att vara tillfreds i vardagen trots oändliga högar tvätt, körningar till jobb/barnens aktiviteter/kompisar, svårigheten att komma på och laga näringsrika och goda middagar osv. För mig är det lättare att vara en vänlig, kärleksfull människa när jag gör saker som jag tycker om. Så klart. Svårigheten är att vara det resten av tiden också. Det är nog faktiskt livets stora utmaning.
Att vara en god människa mitt i vardagen.

Skriv gärna till mig och berätta dina tankar kring lycka!

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

14.01 | 14:17

Ville bara säga hej, när jag nu tittade in här.
Kram
Hasse

...
11.07 | 23:27

❤️

...
10.09 | 16:52

Tack Tina för din visdom och din förmåga att dela med dig av din gåva!

...
02.01 | 08:20

läcker!

...
Du gillar den här sidan