Dagbok 2012

 

16/9-12

 

En idé till en ny bok har börjat ta sin form. Foton tagna av min yngsta dotter (precis som i förra boken) och mig, tillsammans med texter av både er och mig. Texter som handlar om möten med Andra sidan, när ni upplevde en närvaro, såg något, kände samhörighet med naturen och universum… Upplevelser som visar att det finns saker som inte alla ser.  Därför ber jag er att skriva ner era upplevelser och maila mig . Fråga era vänner och er familj. Kanske kommer era vittnesmål med i boken som håller på att bli till, men ni får vara anonyma. Jag vill dock gärna ha er mailadress för att kunna kompletta med frågor vid behov, men i boken kommer ni att vara anonyma.

 

Här kommer en berättelse från när jag var ung. Jag kommer att lägga in fler texter allteftersom här.

 

När jag var 17 år gick min moster gick över till Andra sidan, alldeles för tidigt. Det blev det ett stort hålrum i mitt liv. Hon bodde visserligen 50 mil härifrån men varje gång vi träffades var så festlig. Jag kan fortfarande känna hennes parfym, och köpte en likadan, men när hon gick över slutade jag använda den. Den var så förknippad med henne, och satt kvar i hennes kläder när vi packade ur hennes garderober.

 

Presenterna hon och min morbror hade med sig var alltid speciella och jag har fortfarande kvar boken om Tutankhamon, som jag med skräckblandad förtjusning läste och tittade på bilderna i hundratals gånger.

 

Många gånger kändes det övermäktigt att föreställa mig tanken att inte få träffa henne mer. Som barn hade jag sett och hört ”saker”, men i tonåren stängde jag av. Därför blev jag förvånad och överrumplad när det en dag kändes det som om hon ropade på mig. Jag kände hennes närvaro och blev så fantastiskt glad och lycklig och ville hålla kvar henne. Jag hörde inga ord men kände henne och det var som om allt runt omkring blev tunnare i konturerna medan vår kontakt var som en starkt lysande närvaro. Känslan av att ha henne runt mig växte och jag tänkte att om jag går ut kanske jag kommer ännu närmre henne. En fjäril dansade framför mig och plötsligt insåg jag att hon är överallt. Jag kunde inte förklara det, men hon var överallt. I fjärilen. I solskenet. I blommorna. I luften. Överallt. Sakta tonade känslan av närvaron bort och jag kände mig så oerhört ensam. Jag funderade på hur jag skulle göra för att kalla tillbaka henne, men det gick inte. Även om jag ville ha henne här i sin kropp igen så visste jag att hon trots allt finns och är överallt .Livet tar inte slut.

 

 

aug-12

Är alla mediala?

 

Kan alla kommunicera med Andra sidan?

 

Mitt svar är: Ja, till viss grad.

 

Alla kan spela fotboll, men alla blir inte proffs. Med träning blir man dock bättre och bättre. Många önskar att de ska kunna kommunicera med själar från Andra sidan ungefär som vi här på jorden talar till varandra, och det är ett högt ställt mål. Första steget kanske ska vara att känna en närvaro. Med tiden brukar många kunna känna skillnad på olika själar som kommer på besök. En del kanske känns som värme på din kind, en kylig fläkt i rummet, en doft eller ett tryck på din panna. Efter hand kanske du tänker på en person i samband med närvaron du upplever. Det första som dyker upp är oftast rätt. Min erfarenhet är att det vi kallar intuition egentligen är tankar sända från vår guide från Andra sidan. För att kommunicera med Andra sidan får vi tänka i andra, nya banor. Det är sällan vi tydligt och klart hör en röst, och får direkta svar på våra frågor. Istället måste vi lita till vår intuition och lära oss tyda subtila signaler. Försök att stilla ditt sinne och din kropp, och ta bort det rationella tänkandet. (Lättare sagt än gjort, men övning ger färdighet).

 

Cd-skivor med vägledda meditationer kan vara en bra hjälp, eller gå med i en meditationsgrupp. Det kan vara lättare att meditera i grupp än ensam, då man bygger upp en stark energi tillsamman. Dessutom blir det av om man regelbundet träffas i grupp, till skillnad från när man mediterar ensam och lättare har ursäkter för att hoppa över. Ett annat sätt är att gå en Mindfulnesskurs för att träna sig i att vara här och nu. Det är viktigt för att kunna kommunicera med Andra sidan.Det finns även mediala utvecklingskurser att gå hos olika medium. De behöver inte leda till att du blir medium och kan länka för andra utan just för att stärka din egen intuition och förmåga att känna av vem som besöker dig från Andra sidan.

De som kommer till dig gör det i stor kärlek. Eventuella meningsskiljaktigheter är borta och de älskar oss och vill vårt bästa, och även om de inte kan/får ändra på något så finns de vid vår sida även under svåra stunder, trots att vi inte alltid känner det.

 

6/7-12

Några tips på att smaksätta vattnet (förutom de kanske vanligaste med gurka eller citron) är att använda mynta. Det finns en hel uppsjö med olika sorter, men prova gärna jordgubbs-, ananas- eller äpplemynta! Lägg i botten på glaset eller karaffen och fyll på med kallt vatten. Låt det gärna stå en stund så smaken kommer fram bättre. Smula inte bladen utan låt dem vara hela; det är inte så gott att svälja små bladbitar.
Gurkörtens blommor (och även blad, men deras ludenhet är inte så estetisk även om smaken är god) är också både gott och vackert. Jag brukar fylla iskuber till hälfen med vatten, lägga i en blomma i varje, och sedan frysa. När vattnet frusit, och därmed blomman, så fyll upp med vatten. (Om man fyller hela vägen upp direkt så lägger sig blomman ovanpå.) Det finns en massa roliga former på iskuber nu. På bilden ovan har jag använt hjärtformar för att göra det lite extra fint!



24/6-12

På en trädgårdssida på nätet läser jag hur en trädgårdsfrälst kvinna säger att hennes trädgård är som vackrast på våren. Och i maj när fruktträden blommar, och i juli när allt blommar som mest, för att inte tala om i september…

Hon har fattat grejen! Hon har förstått att njuta av nuet. När jag sätter frön fantiserar jag om hur de ska växa till sig och bli frodiga plantor. Det är inte fel att ha drömmar, men det blir ännu mer njutning om man kan njuta av stunden och ändå ha sina drömmar.

Ibland sätter jag frön som inte gror, eller som gror men blir fulla av löss, eller vars rötter äts upp av de där små bananflugornas larver i jorden… Oftast gör det ingenting. Jag älskar att ömt droppa ner de små fröna i miniväxthuset i fönstret och för min inre blick se hur de kommer att se ut i sina krafts dagar. Blommor, örter och träd jag drivit upp själv. Egenodlade grönsaker. Förra årets blomkål och broccoli åts upp av nässelfjärilarnas larver, trots att jag la täckduk över. Larverna ska ju också leva. Dessutom hade jag fått ett fjärilshus där fjärilarna kunde övervintra eller krypa in regniga dagar. Då går det inte att gnälla över deras larver. Jag har dessutom tagit så många fantastiska foton av fjärilar i min trädgård förra året, så den uppätna grödan är glömd!  Man kan inte få allt. Men mycket av det vi får är värt att uppmärksamma och uppskatta. Samtidigt som vi drömmer framåt, så tror jag vi mår som allra bäst när vi även njuter av nuet.

Just i kväll njuter jag av att sitta inne medan regnet strilar ner. Jag är mätt efter en god middag och min man gav mig precis en tallrik glass!

Förut idag njöt jag av att gå runt och titta på hur allt i trädgården växer så det knakar, hängmattan mellan äppleträden, frukosten på altanen, det djupa samtalet med en väninna samtidigt som solen färgade himlen röd, flocken med oidentifierade fåglar som kalasade i det nyklippta gräset.

Kanske gör sommaren det lättare att uppskatta saker i livet, men jag vill leva året om. Dagar då det är svårt att hitta något positivt att vara tacksam för, får vi ta fram våra minnen och tänka oss tillbaka!

Jag vet att jag behöver en och annan lärdom här i livet (vilket jag oftast ser och uppskattar först efter ett tag) men jag vill också se att idag är en bra dag. Just precis nu.




6/6-2012 

Konsten att njuta, och dra ut på det goda.

Vår ene katt kan verkligen konsten att njuta, och han är fantastiskt bra på att se till att få allt han behöver: Sömn, mat och massor med kliande bakom öronen och under hakan. Vår belöning blir en belåtet kurrande katt som tycker att vi är toppen på alla sätt och vis. Nyligen, när jag kom hem, så slog det mig hur mycket vi har att lära av honom: När jag parkerade bilen så kom han lugnt gående mig till mötes. Han hade troligen sovit, för han stannade till och sträckte på sig. Sedan så slängde han sig omkull på de solvarma plattorna utanför huset och började njutningsfullt rulla sig fram och tillbaka. Han visste att när jag kom ur bilen så skulle jag gå fram och klappa honom och bara tanken på det fick honom att njuta i förväg. Jag satt på huk och gosade med honom en stund, tills han tyckte det var dags att gå in och äta lite, och därefter lägga sig på något skönt ställe och sova vidare. Hela tiden kurrade han och var mycket belåten. Vår katt behärskar konsten att njuta och bäst av allt: Han drar ut på det goda. Först vet han att han snart kommer att bli kliad och blotta tanken på det gör att han njuter. Sedan njuter han länge och väl av att bli klappad. Slutligen (och kanske bäst av allt) så verkar han ta med sig känslan av välbefinnande när han fortsätter med något annat. Han är med andra ord tämligen nöjd mest hela tiden! Därför tänker jag prova att tänka som han, och dra ut på njutningen det längsta. För visst kan det vara lika härligt att längta till något, eller att drömma sig tillbaka dit, som att verkligen vara mitt i njutningen, oavsett om det gäller en kram, en kopp kaffe i vårsolen eller en semesterresa!



3/5-12

Tacksamhet

Jag är så tacksam för mina barn, trots och tack vare alla prövande situationer jag går igenom som mamma. Därför är jag också tacksam för att jag helt mirakulöst får extrakrafter i form av tålamod när det stormar, och för alla deras kramar och kärleksbetygelser när det är lugnt på havet.

Tack för min lugne, uthållige make för hans positiva livssyn och förmåga att se det goda i var och en.

Jag är tacksam för min syster som finns där i vått och torrt, och min mamma som lyssnar och kommer med goda råd när jag ber om det. Vår samhörighet är stark.

Tack för det fantastiskt soliga, varma vädret de senaste dagarna. När jag går ut i trädgården och låter solen värma mig och hör fågelsången och humlornas surrande så fylls jag av lycka och tacksamhet.

Jag är så tacksam för mina vänner och kollegor, och för alla sms som dimper ner då och då som en liten hälsning så där apropå. Tack för att det finns, vänner och mobiltelefoner!

Tack för att jag stannar upp ibland och tänker på, och uppskattar, allt jag har!




16/3-12

 

Du är aldrig ensam.

Förutom de nära och kära som gått före så har alla en guide. Det är någon som kommit längre än vi i sin andliga utveckling (vilket ju är logiskt). Innan vi kom hit till vår jordiska kropp så förberedde vi detta liv tillsammans med guiden. Guiden följer oss sedan i vårt jordeliv, om än i energiform, och när vi intuitivt känner på oss något, så är min erfarenhet att det ofta är guiden som kommunicerar. När vi sedan lämnar kroppen igen så tar guiden emot oss och går igenom hur vi hanterade livets utmaningar.

En guide vill oss väl, har oändligt tålamod och dömer aldrig. Guiden finns med som en kärleksfull energi, men ingriper och ändrar sällan i våra liv. Själva poängen med att leva på jorden i en kropp är ju att vi vill lära oss något. Det finns människor som berättar om hur de mirakulöst undkommer en katastrofal olycka. Ibland har de sett en ljusvarelse, ibland känner de närvaron, men denna energi förmår att stoppa tåg, dra ut oss ut ett brinnande hus eller lyfter varsamt upp den voltande bilen igen. Kanske är det för att det inte var dags för oss att dö än, kanske vill de visa att de faktiskt finns trots att vi inte ser eller hör dem.

Din guide hör dig när du pratar med honom/henne, trots att du pratar inne i ditt huvud. Svaret kan komma till oss som en bestämd känsla, eller inte alls. Åtminstone känns det så. Men guiden finns alltid där. Det är en trösterik tanke.

Du är aldrig ensam.



22 februari 2012

 

Idag var jag på begravning. Det var en vacker och personlig ceremoni och det verkar allt vanligare att vi formar bl.a. begravningar så att den visar personligheten hos den som lämnat oss. Vid de tillfällen då jag varit med på en mottagning efteråt så har det oftast blivit en ljus och fin sammankomst. Spänningen efter begravningen släpper lite och alla börjar prata om personen som gått vidare. Roliga stunder koms ihåg, och alla goda egenskaper lyfts fram. Gemenskapen värmer och det är skönt att vara tillsammans innan alla går hem till sitt. Vid några tillfällen har någon ångrat det där som aldrig blev sagt eller gjort. De önskar de hade sagt det som gjorde personen så speciell och fantastisk. Det där som vi nu saknar när han eller hon inte längre går bredvid oss i sin jordiska kropp. Jag skulle vilja bli bättre på att säga det rakt till var och en runt mig direkt. Här och nu, när vi är här i vår kropp på jorden. Jag vill säga hur bra mina vänner och min familj är på att lyssna när jag vill prata, hur bra de är på att muntra upp mig om jag är ledsen och trött, hur glad jag blir när de skickar en liten hälsning bara så där via sms. Tänk om vi inte behövde fundera på vad det kommer att stå i vår egen dödsannons, utan får höra det medan vi lever…!

 

 

 

Ett litet post skriptum: När jag skrivit ovanstående text så skickade jag ett sms till en fd kollega om att jag saknar hennes galna upptåg. Hon svarade genast att hon i samma stund hade suttit och läst på min hemsida! Men det är en annan historia…



2 februari 2012

 

Igår såg jag en bild på en höggravid Victoria och fick ett sådant där ögonblick när allt stannar upp och blir alldeles klart: Vilket mirakel en graviditet är!

 

Där inne växer ett litet, litet barn sig stort nog att klara sig utanför livmodern. Ett litet ägg som blir ett barn. Tänk, cellerna delar sig, fingrar, hjärna och olika organ bildas. Det är så stort att det är obegripligt. Ett underverk. Ett mirakel. För mig är det uppenbart att vi inte bara är här av en slump. Jag tror inte på slumpen. Därmed inte sagt att allt är förutbestämt (för det tror jag inte heller).

 

När jag hamnar i dessa ögonblick då allt stannar till, då jag känner jag mig som en del av något mycket större. Jag ser detaljerna och känner vördnad. Lövens skira nerver, vattnet som är ursprung till allt liv, doften av en ros, en vän som finns där just när det behövs som allra mest, ett litet barn som växer och föds till ett nytt liv här på jorden. Och jag är en del av allt detta fantastiska. Jag får finnas mitt ibland det, som ett mirakel jag också. Jag får dela detta och uppleva det med dem runt omkring mig.

 

I dessa ögonblick känner jag stor och djup tacksamhet. Ögonblicket försvinner snart, men jag försöker ta fram känslan då och då. Allt är på rätt plats, i rätt tid. Det är fantastiskt!

 


 12 januari 2012

 

Genom åren har jag kommit över böcker som jag fastnat för lite extra, antagligen för att de kom till mig ”i rätt tid”. De gav mig det jag sökte just då. Idag kanske jag inte skulle känna samma sak, men känslan av att det var meningen att jag skulle läsa dem är härlig.

 

En del böcker har läst mig nya saker, andra har gett mig nya upplevelser och synvinklar.

 

Du har säkert också haft sådana läsupplevelser och jag vill gärna att du mailar mig titel och författare, samt några rader vad de handlar om så lägger jag upp en liten bokbank här! 
På tal om böcker:
Min dotters och min bok "I detta ögonblick" finns till försäljning, liksom en låda med affirmationskort. Titta under
Aktuellt!
 

 

Själars resa – Michael Newton

 

Newton är psykolog och hypnosterapeut och hans patienter berättar under hypnos vad som händer på andra sidan, i liven mellan jordeliven.

 

 

 

Resan – Brandon Bays

 

Bays fick en stor tumör i magen men lyckades läka den utan mediciner eller operation.

 

Det är aldrig för sent att få en lycklig barndom – Ben Furman

 

Furman är psykiater och leg psykoterapeut och visar på hur det förflutna kan användas som en resurs i livet.

 

 

 

Den självläkande människan – Sanna Edin  

 

Finn din energikod – Sanna Edin

Feng Shui för moder jord – Agneta Nyholm Winqvist

 

 

 

Mellan två världar – Sylvia Brown

Ett amerikanskt medium som berättar om sitt liv och Andra sidan.

 

 

 

Hemligheten (The Secret) - Rhonda Byrnes

 

Lagen om attraktion och hur vi kan få in mer av det vi vill i våra liv.

 

 

 

Livets sju andliga lagar – Deepak Chopra

 

Himlen på jorden – James van Praagh

 

Det oändliga sinnet - Betty Shine

 

Kraften är din - Rosemary Altea

 

Amerikanskt medium som berättar om hur han blev medveten om sin medialitet.  

 

Krama din skugga – Debbie Ford

 

Om att acceptera hela vårt känslospektra, men att kunna välja det vi vill och mår bäst av.

 

 

 

Drömhealern I och II – Adam

 

En yngling som har fantastiska healingkunskaper som han delar med sig av.  

 

Andens anatomi – Caroline Myss

 

 

 

Lär dig minnas dina tidigare liv – Richard Webster

 

I det sista regnet – Janesh Vaidya

 

En skönlitterär bok. Efter det sista regnet kommer själarna ner och besöker jorden.  

 

Den nionde insikten – James Redfield

 

 

 

Min stroke – Jill Bolte Taylor  

 

Brida – Paolo Coehlo

 

 

 

Häxan från Portobello – Paolo Coehlo

 

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

14.01 | 14:17

Ville bara säga hej, när jag nu tittade in här.
Kram
Hasse

...
11.07 | 23:27

❤️

...
10.09 | 16:52

Tack Tina för din visdom och din förmåga att dela med dig av din gåva!

...
02.01 | 08:20

läcker!

...
Du gillar den här sidan